Kartritning med GPS

GPS blir ett mer och mer vanligt hjälpmedel vid framställning av kartor, till exempel orienteringskartor. Men varför inte dra det ett steg längre...

Kartritningsprojekt 2004

I februari 2004 startade jag ett galet projekt. Jag skulle framställa en orienteringskarta med endast gps som grundmaterial för större delen av kartan. Och jag skulle göra det med en billig gps ej avsedd för ändamålet.

GPS som enda grundmaterial, galet eller smart? Allt har två sidor, en positiv och en negativ. Det negativa är att man måste rita upp allt från scratch, vilket kan ses, och ibland är, ett onödigt jobb. Det positiva är att inte ha något beroende till andra grundmaterial. Dessutom behövs ingen inpassning av ett grundmaterial som inte finns (gps kräver minimal inpassning...).

Tillvägagångssätt

Det mobila ritbordet har gps-mottagare, översiktskarta med kurvbild och ritpapper ovanpå millimeterpapper. Så här ser mitt mobila ritbord med gps-mottagare ut.

Jag har gps-mottagaren inställd på att visa RT90-koordinater. Gps-mottagaren har jag fastspänd på ett ritbräde med ett millimeterpapper. Jag går i terrängen till föremålet jag ska markera ut, läser av RT90-koordinaterna på gps:en och prickar in dessa på millimeterpappret.

Jag använder gps-mätning för alla punkter utom

Jag kollar gps-mottagarens uppskattning av möjligt maxfel regelbundet för att avgöra mottagningen är tillräckligt bra eller inte. Vid halvbra mottagning gör jag dubbla mätningar.

GPS-mottagarens noggrannhet på höjd är inte tillräckligt bra för att man ska kunna bygga upp någon kurvbild med den. Kommer du ihåg det där med att detta är ett galet projekt? Om du inte trott det hittills, tror du mig om jag säger att jag bygger upp kurvbilden från Terrängkartan 1:50000? "Bygger upp" är kanske en felaktig beskrivning; primärt använder jag Terrängkartan för att kolla antal kurvor mellan högsta och längsta punkten till exempel nerför ett stort berg. Sekundärt använder jag det som tips på var ungefär respektive höjdkurva ska vara. Den exakta dragningen av kurvorna bestäms genom att läsa av terrängen.

Det finns faktiskt ett grundmaterial till som jag använder och det är en karta från kommunen med tomtgränser och hus. Att mäta in dessa typer av föremål bra med gps är omöjligt på grund av begränsningarna på vad jag (inte) får gå.

Kvalité

Geko 201 är en enkel gps-mottagare, men den har stöd för EGNOS. När jag började projektet var min förhoppning att EGNOS skulle gå i gång med kraft under våren, vilket ej skedde. Istället har jag fått nöja mig med testsignalen som bara tidvis har gått att ta emot (bara en sändande satellit i dåligt läge och inte alltför högklassig antenn).

Utan EGNOS varierar vanligtvis maxfelet från fem till tio meter. Mätvärden från en estimerad noggrannhet sämre än tio meter använder jag inte. Med EGNOS kan noggrannheten vara så bra som 2-3 meter. Notera att alla noggrannhetsvärden anger statistiskt maxfel, inte snittfel.

Genom att kolla riktning och avstånd mellan närliggande gps-uppmätta punkter kan man sålla många inexakta mätningar på ett inte alltför tidsödande sätt.

Kvalitén på kurvbilden då? Med beskrivningen ovan är risken stor att man markerar tydliga höjdskillnader och inte håller ekvidistansen matematiskt; det vill säga att höjdskillnaden mellan två kurvor är ekvidistansens värde. Det är dock så att detta är något man brukar tumma på även för icke gps-ritade kartor.