Kartritning - hur man framställer en orienteringskarta

Renritning

Datautrustning

Så gott som alla orienteringskartor renritas numera på dator. Utvecklingen på datorområdet tar på senare tid gått så fort att alla moderna datorer på marknaden duger mer än väl för renritning. En datorlåda innehållande minst Pentium 100 och 32 MB RAM-minne räcker vid normala behov. Kvalitén och storleken på bakgrundsbilden är det som i första hand avgör hur mycket man minne behöver. En skärm behöver man naturligtvis ha, ju större desto bättre.

Den vanligaste programvaran är OCAD.

En bildläsare behövs för att fixa in pappret man kladdat på i skogen in i datormaskinen. Bildläsaren bör vara av färgtyp och ha en optisk upplösning på minst 300 dpi.

Färgskrivare är bra att ha om man vill kunna skriva ut ett utkast till kartan för att låta någon provspringa/kontrollera kartan innan den trycks. 300 dpi ger en läsbar utskrift i skala 1:10000, lite högre upplösning skadar inte.

Utkast

På den tiden då man renritade kartor för hand behövde man först göra rita ett utkast till renritning från fältarbetet innan man började på den slutliga produkten; den slutliga renritning var tvungen att gå problemfritt [Zentai]. Idag används uteslutande datastödd renritning, så den stora frågan är: Behövs man verkligen göra utkast-versionen? Går det inte lika bra att skanna in det man kladdat ihop i skogen?

Låt mig redovisa det i punktform [Zentai]:

Fördelar med utkast:

Nackdelar med utkast:

Symboluppsättning

Det följer med symboluppsättningar för orienteringskartor i OCAD, men dessa kan vara föråldrade om det inte är en nysläppt version. Innan du börjar renrita en ny karta så bör du leta reda på en fil med den senaste symboluppsättningen. SOFT ska ha den på deras hemsida (men när detta skrivs så går den inte att hitta där). Internationella orienteringsförbundet har också en symboluppsättning som är lik SOFTs; några små detaljer skiljer.

Kort om kart-CAD

På grund av OCADs symboluppsättning behöver du aldrig tänka på ett karttecknens storlek; det behövs bara en punkt eller en linje (beroende typ av karttecken) för att slutföra ritningen.

Grovt kan man dela in alla tecken i två grupper: Punkter och linjer. Punktsymboler är mycket enkelt att sätta ut; det är bara att markera dess position. Exempel på punktsymboler är sten, liten grop, punkthöjd etc. Linjer finns det några olika typer av: en rak linje mellan två punkter, "polygontåg" och Beizer-kurva. Den sistnämnda är den mest kluriga att använda men när man väl kommit in i tekniken så är Beizer-kurvan oslagbar och väldigt snabbarbetad. Linjer används för höjdkurvor, beståndsgränser, vägar, stigar etc. Linjeverktygen används också för att rita "fyllda" områden, till exempel öppen mark, tät skog, sankmark (man ritar inte varje streck för sig!).

Något att tänka på när man renritar är att inte sätta symbolerna för tätt - då blir kartan svårläst. Det är helt tillåtet att lägga lite extra "luft", även om detta leder till att man tummar på exaktheten.

Bakgrundsbild

För att man enkelt ska kunna rita av arbetet man lagt ner i skogen så skannar man in fältmaterialet på en bildläsare och lägger in det som bakgrundsbild i OCAD. Sedan kan man med lätthet renrita på över bakgrunden. När man är klar döljer eller tar man bort bakgrunden.

Alla nya moderna bildläsare har tillräckligt bra upplösning för att skanna in fältarbetet. Upplösning/kvalitén anges ofta i dpi. Pröva dig fram med olika lägen. För låg upplösning ger en kantig bild och det blir svårt att urskilja detaljer. För hög upplösning gör datorn onödigt slö. En bra upplösning att börja testa med är 100 dpi. Spara ner den inlästa bilden i ett format som OCAD kan läsa, till exempel BMP. OBS: Se till att du använder en programvara som inte sparar ner antalet dpi!

När du försöker öppna bakgrundsbilden i OCAD ska programmet fråga dig om upplösning. OBS: Detta är vanligtvis inte samma dpi-antal som du läste in bilden med. Du måste multiplicera dpi:n med kvoten av kartskalan genom rekningsskalan. Exempel: Om du gör en 15000-del och gör fältarbetet i skalan 1:5000 så bli kvoten 3 (15000 / 5000). Vi antar att du läser in med 100 dpi: 3 x 100 = 300. Du ska i detta fall ange 300 dpi i OCAD. Med korrekt konceptskala (skalan på det skannade materialet) satt så anger man samma dpi-antal som bilden skannades i.

När bakgrundsbilden väl är inne i OCAD måste den placeras på rätt ställe. Då är det bra att ha några fixpunkter som både finns på fältarbetskartan och i programmet. Om detta inte finns och man väljer att godtyckligt passa in efter tidigare renritad del, är det risk att skevhet uppstår; en plåga att rätta i efterhand! I OCAD7 (och senare) kan man samtidigt som man placerar bakgrunden rätt också ändra skala/storlek på den, vilket gör att dpi-trasslet överflödigt. En absolut krav för detta är dock bra fixpunkter!

© Per Holmberg 2002 [kontakt]