Kartritning - hur man framställer en orienteringskarta

Framställning av kartan "Silverforsen"

Under denna rubrik avslöjas vilka metoder jag använde för den praktiska kartritningsdelen av specialarbetet.

Grundmaterial

Grundmaterialet fick jag från Ronneby Kommun i form av planeringskarta i skala 1:5000, ekvidistans 1 meter. Utskriften var i svartvit och en kombination av det, kartskalan och grundmaterialets detaljrikedom gjorde grundmaterialet fläckvis irriterande grötigt. Men den var i alla fall gratis! Västra kanten fanns återgiven på en tidigare karta, men eftersom denna karta visat sig stämma uselt vid tidigare kartprojekt ignorerades den.

Kurvbilden visade sig vara hyfsat bra, betydligt bättre än i den av samma typ jag fick när jag skulle rita det närliggande området "Ankarkrona". Kuriosa: Den betydande skillnaden beror förmodligen på att specialarbetets grundmaterialet har en färskare skapad kurvbild, och gränsen verkar gå i Ronnebyån!

Fältarbete

Området betades av med arbetspass från två till tre timmar i effektiv tid. Skogsstorleken för varje arbetspass bestämdes inte i förväg utan jag körde på tills jag tyckte mig ha funnit en bra tidpunkt att runda av. Till och från området transporterade jag mig själv med cykel.

Jag ritade med en tvåfärgers penna på vanligt halvtransparent ritpapper tejpat ovanpå en uppförstorad version av grundmaterialet (se Utrustning). Rekningsskalan var 1:2000, som jag tidigare tillämpat.

Punkter mättes i mångt och mycket in med kompasstekniken. För att hålla mig till sanning måste jag erkänna att ögonmått också tillämpades en hel del.

Mitt beslut för ekvidistans 5 meter visades under arbetet vara ett bra val. I de mest kuperade partierna var hjälpkurvor överflödiga, i övrigt tyckte jag mig bara finna ett behov av ett fåtal.

Rekningen tog i totalt drygt 40 timmar (exklusive transport), fördelade på 17 arbetspass.

Renritning

För renritningen användes programmet OCAD. Kartskalan ställdes in på 1:10000 även om målskalan planerades till 1:5000; detta för att få lite större karttecken utan att ändra symboldefinitionen.

Renritning skedde i princip direkt efter varje fältarbetspass. Först lästes fältarbetet in på skanner i med 100 dpi upplösning. Därefter öppnades bilden i OCAD där 500 dpi angavs (se Bakrundsbild). Efter att flyttat bilden till rätt position var det bara att rita på (se Kort om kart-CAD).

Med tanke på kartans detaljnivå dess symbolstorlek är min rekommendation är att använda kartan i skala 1:5000, oavsett tryckmetod.

Renritning tog uppskattningsvis 30 - 40 % gånger rekningstiden.

Slutsatser

Kartritning är inte lätt, men om man är envis så lyckas man få ihop det ganska bra till slut. Ibland kör man fast, men allt löser i regel förr eller senare.

Den största haken upplevde jag som tidsaspekten. Även om det gick stadigt framåt så gick det förskräckligt långsamt. Trots att jag kartan var min fjärde i ordningen har jag inte kommit upp närheten av den hastigheten i professionell kartritare enligt uppgift ska hålla. Kan det vara min detaljrikedom?

Vädret var bromsande faktor. Under tidsperioden kartan ritades hade jag många lediga timmar då jag ansåg mig hindrad av ovänliga väderförhållanden. Kyla och nederbörd kortade dessutom ner längden på några arbetspass. (Men kanske är det bara jag som är klen!)

© Per Holmberg 2002 [kontakt]