Kartritning - hur man framställer en orienteringskarta

Grundmaterial

Ett bra grundmaterial är ett måste för att göra fältarbetet i terrängen trevligt och problemfritt. Det finns flera olika slags grundmaterial. Valet av grundmaterial beror på terrängtypen. Det finns ingen typ av grundmaterial som är "bäst". I vissa fall är en kombination av flera grundmaterial att föredra. Det är värt att spendera lite tid på att skaffa fram bra grundmaterial, för den tiden sparar man lätt när man gör fältarbetet.

Planeringskarta

Nära och i tätbebyggda områden finns ofta planeringskartor, eller primärkartor som de också kallas. De används av kommunen för att stadsplanering, dvs uppbyggnad av hus och vägar. Skalan på dessa kan vara från 1:1000 till 1:5000. De finns ofta i digital form, och då finns naturligtvis möjligheten att trycka fram dem i vilken skala som man önskar. Höjdkurvor brukar finnas. Enligt min vetskap har de då enligt standard en ekvidistans på en (1) meter. Fördelen med direktutskrivna planeringskartor är att de senaste tillbyggnaderna av vägar och hus är med. Småvägar och större stigar är inkluderade.

Kvalitén av kurvbilden på en planeringskarta kan vara mycket varierande. I bra fall kan den vara endast ett par år, ritad manuellt med tredimensionella flygbilder vilket fångar mycket små höjdformationer. I skräckfallet är kurvbilden automatiskt genererad för över 30 år sedan. Då får man verkligen vara beredd på överraskningar!

Om man bortser från kurvbilden har planeringskartor en mycket hög exakthet på detaljer.

Även om planeringskartor inte är det primära grundmaterialet för en karta, så kan de med fördel användas för att inritning av hus, tomter och liknande.

Fotogrammetriska kartor

Dessa anses som det bästa grundmaterialet enligt proffsen. Förenklat kan man säga att det handlar om flygfoton tagna från 2000 till 2500 meter över marken som sedan renritas. I öppen skogsterräng så ger detta en mycket god bild. Flera smådetaljer kan urskiljas, till exempel stenar, diken och småstigar. Det största problemet är skuggor. Lite tätare skog i norrsluttning kan bli helt värdelöst på flygfotot [Bohlin]. Många grundkartor av typen flygfoto som ej är anpassade för orientering är plåtade från högre höjd som 4600 meter. Detaljer blir då mycket svårt att tyda. Dessa foton tas också ofta när det är lövet, vilket försvårar saken ytterligare. Foton av den senare typen används sällan numera.

Det finns flera företag i Sverige som har specialiserat sig på att ta fram fotogrammetriska kartor. Framställningen är en ganska komplicerad procedur så det faller naturligt att beställa eller köpa materialet i stället för att ge sig på det själv.

Äldre karta

Om den föregående kartan över området är bra, så kan denna med fördel användas som komplett grundmaterial. De flesta av detaljerna finns redan med och naturligtvis sparar detta en massa tid. Det är viktigt att kontrollera att befintliga detaljer är rätt ritade innan man komplettera med nya. Det är lätt att lura sig och lita för mycket på den gamla kartan, att lägga en hel del tid på att rita till mer, innan det visar sig att "det här stämmer inget vidare" och man får börja om från början. Om man kan få tag på tidigare kartritare är detta bra eftersom denne kan förtälja vilka områden som är bättre respektive sämre mappade [Zentai].

Andra grundmaterial

En udda metod är att använda GPS som grundmaterial. Det finns enstaka fall där man bearbetat fram grundmaterialet med GPS från vitt papper och sedan på konventionellt sett gjort fältarbetet. Se även GPS i fältarbetet.

Ekonomiska kartan är i skala 1:10000 och visar bland annat ägandegränser. Den ekonomiska kartan kan vara bra för visa beståndsgränser, men är generellt för dålig för att användas som grundmaterial. Det kanske största användningsområdet för ekonomiska kartan är vid framställning av fotogrammetriska kartor. Ekonomiska kartan används då för att få exakt rätt skala på sistnämnda.

© Per Holmberg 2002 [kontakt]